Att vara kär igen
Kär. Ett förbannat löjligt ord egentligen. Inte innebörden av det utan själva ordet. Kär. Ja alltså det är roligt att vara kär faktiskt. Men samtidigt blir man så skör och beroende av en person som kan göra en så ledsen och samtidigt så glad.
Love is all around! Det är faktiskt så. Och just NU är det säkert miljonbiljontals människor som ligger och gråter över att vara just KÄR. Men kanske ännu fler som skriker av lycka för samma anledning? Men kärleken förgyller och/eller sabbar tillvaron för de flesta människor. Det känns som varför ska man ens tillåta sig själv att bli kär i någon när allt bara fuckar till sig i slutänden. Någon gång måste det ju ta slut. Så varför ger man sig in i något som man vet gör en ledsen senare. Men om man skulle tänka långsiktigt hela tiden skulle man aldrig hinna njuta av nuet.
Även om man vet att saker och ting kanske inte kommer funka (för kärlek måste va det knasigaste som existerar) så måste man kanske ändå försöka. Hur ska man annars kunna känna sig lyckligare än lyckligast?
Love is all around! Det är faktiskt så. Och just NU är det säkert miljonbiljontals människor som ligger och gråter över att vara just KÄR. Men kanske ännu fler som skriker av lycka för samma anledning? Men kärleken förgyller och/eller sabbar tillvaron för de flesta människor. Det känns som varför ska man ens tillåta sig själv att bli kär i någon när allt bara fuckar till sig i slutänden. Någon gång måste det ju ta slut. Så varför ger man sig in i något som man vet gör en ledsen senare. Men om man skulle tänka långsiktigt hela tiden skulle man aldrig hinna njuta av nuet.
Även om man vet att saker och ting kanske inte kommer funka (för kärlek måste va det knasigaste som existerar) så måste man kanske ändå försöka. Hur ska man annars kunna känna sig lyckligare än lyckligast?
