johannaviberg

Idag upplevde jag något ingen ska behöva uppleva. Jag gick vilse i de skottska skogarna. This is the story...


Allt började då jag bestämde mig för att ta en promenad med Jasper. Hmm vart ska jag gå? Funderade jag och kom på att det skulle va mysigt att gå en sväng i skogen. Jag har gått där en gång tidigare med Sarah så jag tänkte att det här går bra. PIECE A CAKE! Men ack så fel så fel jag hade.

Jag hade bara gått i ungefär 10 minuter då jag kom på att det skulle vara kul att höra Joulins röst. Jag ringer. Efter ett samtal på kanske en 15 minutas sisådär tar mina pengar slut på telefonen. Jag bryr mig inte mycket mer om det och tänker "jag laddar när jag kommer hem". Men så plötsligt ser jag mig omkring... Vart är jag? Här har jag aldrig varit förut. I tron och hopp om att mitt lokalsinne var att lita på vandrade jag vidare. Först tyckte jag att det var lite kul att utforska. Men det var innan jag insett att jag gått riktigt fel.

Jag hade gått ett bra tag då jag insåg att "här har jag varit förut... typ 3 ggr...". What to do! : ( Jag hittade tillslut en väg dit jag gick upp och började följa den. Bilisterna gav mig det onda ögat där jag gick, nästan nere i diket men eftersom det inte fanns någon trottoar var jag ivägen ändå. Jag hade gått i nästan en halvtimme då jag insåg att jag antingen gick åt fel håll eller så var vägen jag gick på inte ens en väg som ledde mig rätt vilket håll jag än gick åt. Jag vände om.. och gick vemodigt tillbaka in i skogen.. igen..

Skogen var mörk och tät. Jag gick på alla möjliga stigar ni skulle sett vilken labyrint det var där. Inget att leka med säger jag! I alla fall så kom jag fram till ett hus tillslut. Vad bra tänker ni, nu är äntligen historien slut. Men icke! Det var ett obebott  och förfallet hus. Vid det här laget skulle jag inte bli förvånad om det var gjort av pepparkaka. Och ja, jag skulle i det fallet ha slickat på glasyren på knutarna och fyllt både munnen och fickorna med nonstops från fönstren. Men det var en stor stenbyggnad och huset hade en skylt med texten "Danger! Keep Out". Och Keep Out var precis det jag gjorde!

Om sanningen ska fram så började jag bli lite rädd. Jag hade inte mött en själ på hur länge som helst. Plötsligt såg jag att lille Jasper stannar upp. Han hör något längre fram på stigen. En gammal tant med käpp kommer gåendes. Jag spelar cool medans hon passerar och sedan tar jag diskret rygg på henne och lyckas på det sättet ta mig ut ur skogen. Vilken rysare! Nästa gång jag ger mig ut i skogarna här så tar jag med mig brödsmulor att lägga ut. Hansel and Gretel style! Definitivt!